Sara Lundqvist - Delägare och VD på Aktivitus

Exakt så känns det.

Ja, flera testkliniker nu. På Aktivitus, jag drar den korta pitchen nu. Nej, den långa pitchen du har. På Aktivitus ser vi till att våra kunder når sina mål och det är mål som är relaterade till kondition oftast, nästan alltid. En typ kund till oss är en motionär i 35-55-årsåldern, ska springa ledingerloppet eller åka vasaloppet eller kanske cykla vetten undan. Då kommer man till Aktivitus för att kartlägga sin fysiologi. Vi har lite olika typer av tester för att träna på styrkor och svagheter och sen hjälper vi till att skräddas ut individuellt en träningsskema. Så kan man också få hjälp med coaching mot sitt specifika mål. Så håller vi handen tills dess att man har utvecklats maximalt. Dels gör vi det. Sen har vi ett affärsområde där vi också jobbar mot företag och då hjälper vi företagen att vi förflyttar medarbetare från riskgrupp till friskgrupp, kort sagt. Vi jobbar proaktivt med hälsa.

Det är sant. De flesta våra kunder på privatsidan är redan motiverade. Där handlar det för oss om att styra dem i rätt riktning och ibland till och med bromsa faktiskt. Det är en väldigt tacksam målgrupp och väldigt rolig att jobba med på så sätt. De gör ofta som man säger och de förstår varför de ska göra som man säger. Så motionärer, elite-motionärer är de flesta. En liten klick, elite-idrottare också. Men väldigt få procent. På företagen är det helt vanliga människor som vi bara ska få igång att röra på sig lite mer. Så där är det istället de motivationen som vi behöver jobba med och hjälpa till med.

Friskvården står ju ungefär för 30% av vår omsättning och privatsegmentet resterande väl då. Så vi kommer ju från det privata och det är det där vi initierar det. Sen så finns det ju jättepotential inom friskvården och jobba business to business. Så det är väl faktiskt någonting som vi framöver kommer fokusera lite mer medvetet på.

Ja, stämmer. Vi startade i Göteborg 20 år sedan och där har vi vår första anläggning. Sen startade vi i Stockholm för 10 år sedan. Vi startade i Malmö för 5 år sedan. Och sen har vi också fyllt på med Linköping och Falun. Och i oktober i år så startade vi upp i Åre.

En testlink nummer två.

Ja, när vi har kört några år i Göteborg så märkte vi att folk var benägna att ta sig från olika delar av Sverige för att komma till oss och ta hjälp på våra kompetens. Så vi hade en del kunder i Stockholm och sen så har vi väl inte haft någon medveten strategi eller vision om att öppna fler kliniker. Inte initialt i alla fall, utan det har varit med tillfälligheter och då i samband med att vi började fundera på att expandera och kanske öppna i Stockholm, så var vår nuvarande kollega, John Hasselmack, hörde av sig och var sugen på att starta upp. Då kände vi att det var en bra match så vi kör. På den vägen har varit lite grann. Efter att vi har startat upp i Stockholm så kändes det mer naturligt att öppna tredje kliniken i Malmö, så det var lite mer strategiskt så klart. Men sen har det varit väldigt viktigt att i samband med att vi vill starta en ny testklinik, har rätt person, snarare det. Att det har fått styra då än att var etableringen ska ske någonstans.

Sara utbildar sjuksköterska och styrer till barnmorska, aldrig jobbat som det dock. Sjuksköterska jobbar jag som något år bara. Därför att tillsammans med Eva startar Mattias och jag aktivitus. Det blir mer och mer att göra, då fick man någonstans beslut över vad man vill fokusera på.

2004 var detta. Mattias är utbildad idrottsfriskerhårspedagog. Vi kommer själva från en elitaktiv mantomarkbakgrund. Vi drog själva ner till Tyskland och gjorde fysiologiska tester och fick hjälp att styra våran träning med hjälp av den datan de fick fram. Vi tyckte att det var en tilltalande modell som inte fanns i Sverige. I Sverige på den tiden kunde man göra fysiologiska tester av väldigt hög kvalitet, men det brukade se ut som att man fick ett dokument i handen med en massa data och så fick man gå hem och göra vad man ville med det. Inte egentligen hjälpa att tolka den och använda den smart. På den vägen har jag alltid varit extremt träningsintresserad. Testat mycket idrotter, tävlat många idrotter och nerdat in mig. Och kommer nog alltid att vara extremt träningsintresserad.

Ja, det beror lite på vad du frågar. För att på Aktivitets har vi såklart jättemånga träningsnerdar som jobbar här och som älskar att arbeta med sitt intresse. Och för min egen del så har det väl under årens lopp förändrats fokus. Om jag då var den här nörden från början som var väldigt intresserad av datan och siffrorna så har det ju gått över till ett intresse i nuläget av bolagsbyggandet mer och kanske också mer kring, eller mer intresse kring folkhälsan och jobba med att förändra och jobba med ett företag.

Ja faktiskt, min pappa var egenföretagande så det kändes naturligt för jag har alltid haft extra kräkt på småjobb under uppväxten. Efter att det är ett sjuksköterska, är det parallellt egentligen med det, så startade vi och aktivit oss och ja, när vi var lite aktiva mat- och markcyklister så drev vi väl det som ett företag. Vi var inte de bästa cyklisterna men vi var nog, skulle jag vilja hävda, de bästa på att skaffa oss sponsorer. Det blir ett sätt att driva företag, man ska sälja in sig själv och man ska också vårda den relationen med sin sponsor. Det var faktiskt några år där vi kunde försörja oss på cyklingen. Som sagt utan att vi hade några SM-guld att skryta med men vi var duktiga på att ge någonting tillbaka. Det var väl en typ av företagande och det mynnade ut i aktivitet kan man säga.

Exakt så, och det där är faktiskt ett ämne som jag tycker är superspännande, som jag gärna hade föreläst om, alltså om det är så på en idrottsförening eller för renskilda individer som har ett fokus långt fram högt upp. Det finns så mycket att göra där och som sagt, det här företaget tittar ju inte förstånd på den här prestationen, utan de tittar ju på vem är du, vilket värde kan du skapa för bolaget, vad kan du ge mig för mervärden till medarbetarna som jobbar där, det finns så mycket kreativt man kan göra där. Så tänk till där skulle jag säga. När ni drar iväg i ansökan, det behövs inte så mycket ibland, något litet kul bara.

Nu är det tjugo år sedan men... Det blev en väldigt mjuk övergång då, eftersom vi kom från den lite aktiva karriären. Och den var väl inte aktivt avslutad när vi startade Aktivitus. Vi startade först en enskild firma för att kunna ta in sponsorpengar den vägen. Sen hittade vi på varumärket och Aktivitus. Vi hade, jag kan faktiskt nämna, vi hade en sponsor i Stockholm Nordnet, där de var väldigt duktiga på att guida oss och coacha oss i vårt mottagande av sponsringen. Där de frågade, vad kan ge oss tillbaka och vi vill ha det här? Då hade vi som sagt, för att ni är i Tyskland, gjort konditionstester och tyckte att det fanns ett starkt syfte med att mäta för att sedan följa upp och därmed kunna påvisa någon typ av förändring då. Så det gjorde vi faktiskt enklare konditionstester på deras personal i Stockholm. Höll för någon föreläsning kring att komma igång och träna och vad vinsterna med att träna i kondition är. Så började och sedan så tyckte vi också då att konditionstester borde vara mer lätt tillgängliga eftersom de ger så mycket. Så då satte vi faktiskt upp testutrustning i vår lägenhet i Göteborg. Och gjorde lite minitestklinik i ett av sovrummen där.

Nej det tror jag inte, det lät inte så mycket. Det var bara en cykel till en början, inget löfande. Så då vände vi oss primärt mot cyklister, som kom därifrån, hade vårt nätverk inom cykel. Så en av Göteborgs största cykelklubbar, då Hisingen Cykelklubb, skickade ut ett erbjudande till. Var på några nappade och kom hem till oss, då gjorde de här konditionstesterna. Vi låg otroligt mycket tid på varje kund. Då stod både Mattias och jag med på och gjorde testet, tog ett par timmar. Sedan fick kunden gå hem och de fick komma tillbaka en eller två dagar senare och vi satt nere i soffan i säkert två, tre timmar och gick igenom den här träningsplaneringen. Så det var extremt icke kostnadseffektivt. Men vi gjorde någonting vi tyckte var roligt. Vi kände att vi kunde göra skillnad. Så för oss var det ju, ja, det var ett jättekul sätt att kunna leva och också kunna bestämma själv över sitt liv och sin inkomst. Så ja, det var där det började.

Ja, men satt och letade efter det här med de faktiskt. Jag har kvar några såna här bokningskalendrar från kanske 2010-2011. Så det kostade en tredjedel av i tar idag.

Ja exakt, exakt så. Men det var ju väldigt bra skola. Vi hade ju inte bråttom heller, vi behövde ju inte så mycket pengar för att gå runt om på våran litsatsning. Men vi var ju väldigt nyhörda för vad kundarna efterfrågar och uppskattade. Det var nog viktigt apropå det här med kundresan och hög kvalitet.

Ja men det är speciellt, den frågan får vi ju ganska ofta.

Svaret på din fråga, vi vet ju inte så mycket annat för vi har alltid jobbat ihop. Vi blev ju tillsammans när jag var 20, nu är jag ju 45. Då drev vi ju som sagt ett företag ihop, i och med vår del som elitikariär, vi åkte iväg och tränade och tävlade tillsammans. Så vi är sammansvetsade, det är klart att man kan bli jättetrötta på varandra, framförallt i vardagen. När det gäller aktivitus och vårt sätt att arbeta ihop så har det ju fallit så väldigt naturligt. Han sköter sitt och jag sköter mitt. Det är sällan vi där, i den dialogen hamnar i konflikter eller att vi går på varandra. Utan någon av oss brukar alltid sitta hemma och jobba, någon brukar vara på kliniken. Så i den mån vi går på varandra så är det nog mer hemma faktiskt privat. Så det funkar väldigt bra. Det finns egentligen bara vid ett tillfälle under de här 20 åren som det blev ett problem och det var när det bara var vi två i början och vi hade så pass mycket att göra så att Mattias fick sitta och skriva ett träningsprogram på helgerna. Kunderna hörde av sig och undrade vad var leveransen av mitt träningsprogram och han var så trött och sleten på att skriva de här programmen. Och jag var ju den som hade kundkontakten och skulle se till att kunden blev nöjd, varför jag fick driva på honom att leverera det här programmet nu. Och det blev ju också någonting som täder på vår privat relation. Men det mynner också ut i att vi vågade göra vår första anställning då av en kollega som kunde avlasta. Och det är ju ett jättestort och svårt beslut att göra det för man tycker ju själv att man gör allting bäst och vem ska vi våga släppa in i det här. Men till slut så hade vi inget val. Det var ju det bästa beslutet såklart.

Ja, det gör vi. Okej. Och det är väl inget medvetet utan vi har väldigt, väldigt lika värderingar och ja, det är väldigt olika som personer men innerst inne så tycker vi väldigt, väldigt mycket samma. Vilket tur.

Jag är gasen och han är bromsen. Så han kan också vara den kloka och förnuftiga. Jag kör på, det kan bli fort och fel men jag gillar att saker och ting händer så det är en bra kombination.

Ja, och det är egentligen samma sak där att vi vet ju inget annat. Så det är klart att man kan jämföra med andra och tycka att...

Ja, såklart. För- och vann- och efter-barn. Nej men, de har ju bara fått hänga med. Och det är lättare sagt än gjort, därför att nu har vi en liten sladdis här som är två år och det är inte bara att släppa med honom, han är väldigt bångstyrig. Men med de två första barnen så... Alltså jag svarar ju i kundtelefoner med ett barn på axeln. Därför att man hade inget val. Och det funkade. Och man sitter och jobbar när barnen sover eller man blev extremt effektiv med tiden när de började på förskolan och använde de timmarna smart. Så... Ja, men det har gått bra och nu är ett par av barnen så pass stora så att vi sitter ju såklart mycket vid middagsbordet och snackar företagande. Den äldsta har börjat läsa i ekonomi nu och är väldigt inne på entreprenörskap. Det är superkul att se att det är tänket och att målsättningen går i arv. Det är riktigt roligt. Sen har vi inte lyckats få idrottsintresset i arv, vilket grämer oss och frustrerar oss oerhört mycket, men jag tror ändå någonstans att när de är vuxna så kommer de ändå att bli aktivt tränande personer även om de nu under tårnåren då ska sätta sig på tvärande.

Nu är det äldste som är sjutta nu, han valde ändå själv att vilja springa ut i borsrar nu. Utan det handlar mer om att de inte har velat gå och organisera träning i någon form.

Absolut, ja.

Och det där är så spännande. Ja, och det är små barn små bekymmer, säger man. Men de två stora nu då, jag vet inte hur många timmar vi har lagt senaste tiden på att debattera och diskutera, Mattias och jag. Vilken roll vill vi ha i vårt uppfostrande då? Jag kommer själv från en uppväxt där det inte har satsat några krav på mina studier eller min prestation i skolan. Vilket jag i nuläget tycker är bra, samtidigt som jag har gamla barnomsvänner som läkare och advokat. Frågan jag ställer mig då, kopplat till det du säger, är de lyckligare människor för att de läste några år till och kanske tjänar lite mer. Nej det tror jag inte. För mig har det varit väldigt viktigt och jag uppskattar supermycket nu när jag är där, jag är med mitt eget bolag, att ha fått göra min egen grej. Det är klart att det kanske inte passar alla, men jag stöttar ju dig Joel fullt ut i det du säger.

Helt underbart.

Det hade det gjort för oss också att inte driva knäppa i huvudet och ändå enträga att välja att fortsätta. Därför att det har ju inte varit det smartaste ekonomiska valet alla gånger såklart.

Ja, som vd på Aktivitet så har du övergripande ansvaret såklart. Dels är det en fri roll, vilket passar mig superbra. Jag har svårt att se att jag skulle gå tillbaka till jobb som sjuksköterska eller barnmorska med ett 7-5-jobb. Utan jag älskar att gå upp morgonen och ta tag i det som jag känner är viktigt och det jag har glädje för just då. Jag försöker alltid att börja arbetsdagen med ett träningspass. Dels för att få det gjort. Det är ju enklare att börja med att fokusera på det så det är klart sedan. Men också för att jag känner att det får mig att förbättra stressstoligheten och öka prestationen. Då kan det vara en löktur, gym eller tennis. Sen som idag så upptäcker jag att det var någon problem med lönefilen. Då får jag sätta mig och hantera det lite akut. Det är klart att det är mycket problemlösning att driva företag. Särskilt måndagar brukar det gå 2-3 timmar på måndag morgon. Det är något problemlösning. Sen så är det mycket möten så klart, olika typ. Jag försöker vara tillgänglig på kliniken till mina kollegor, åtminstone två gånger i veckan. Där jag bara finns där och lyssnar in och stöttar upp. Den är superviktig för mig, också personligen därför att jag älskar att hänga med mina kollegor. Många är mina nära vänner. Så det ger mig super mycket energi. Och ja, vad gör jag mer? Det kan vara att jag dammsuger, om man säger att man behöver dammsuga så jag drar och köper kaffe om man behöver köpa kaffe. Vad är det som ser till att allting flyter på?

Ja, jag har nog varit rätt duktig på faktiskt att det ligger där bort de uppgifterna som jag inte tycker är så roliga och som jag också såklart inte heller var eller är så bra på. Så egentligen, nu läget inte faktiskt. Det är superskönt.

Mattias jobbar väl mer och mer åt marknadshållet. Han träffar fortfarande kunder och gör tester, en till två dagar i veckan. Sen så, mer och mer med att sköta webbsida, sociala medier, nyhetsbrev.

Om jag ska låta läsa. Det är ju en bra fråga och det pratar vi om ibland. För oss är det väldigt viktigt att fortsätta utveckla sig hela tiden. Om det är så i ökad omsättning, vilket är en del av det, att öppna en ny testklinik, att man känner att någonting händer hela tiden, att man utvecklas och går framåt. Det är helt avgörande för vår motivation. Hur gör vi då det? Det är att lyssna in, vad är det kunderna efterfrågar? Vad är det vi saknar idag? Det är också så vi har vuxit och byggt vårt bolag organiskt att vi har gått dit efterfrågan finns. Det är väldigt motiverande att se att om ett nytt affärsområde, genom att lägga lite krut där eller skruva lite på den tjänsten, så kan det leda nån vart. Bara tro på att det finns en utvecklingsmöjlighet någonstans, det är ju väldigt motiverande. Sen gäller det att hålla sig uppdaterad. Vad är det som händer och sker i branschen? Vad är på gång, alltid från tekniska hjälpmedel till AI, till vad konkurrenterna gör, men framförallt vad kunderna efterfrågar?

Absolut, det här med vår försäljning och hårdvara, det var ju under ett par års tid så var det liksom vårt starkaste ben och då är det som höll upp vår verksamhet faktiskt. Sen dalade den försäljningen ut, eftersom det fanns nya produkter och nya konkurrenter. Så att idag så är den väldigt, väldigt liten. Vi funderar väl mer och mer på det här som du säger om ett helhetskoncept, att kunderna kommer till oss därför att de vill ha hjälp att utvecklas i sin kondition, men vad är det som hindrar dem utöver, vad är det mer vi kan hjälpa till, men det är klart att de råkar ut från sjukdom eller någon skada, om de kanske vill att de ska träffa en apropat, eller en fysioterapeut, eller en läkare. Då behöver vi ha det tillgängligt eller i nätverket. Så absolut, vilket vi också är inne på att se till helheten ännu mer.

Ja att bara stå och pumpa tester, det var väl, det är så många upplever oss, att vi som konditionsfabriken, där man kommer och gör ett laktatester, så går man hem. Men jag tycker eller tror nog ändå att det finns någon typ av begränsning där, åtminstone i Sverige, hur många är intresserade av den tjänsten. Så det är väl också där vi har blivit bättre på att coacha våra kunder som kommer också, att inte bara förse dem med testdata, utan också löpande, bidåhålla dem i systemet och hjälpa dem. Om man ser till skalbarhet så är det ju våra företagstjänst där det verkligen finns stor potential. Nu upplever jag inte riktigt att marknaden är mogen för att lämna det här. Det är det reaktiva sättet att jobba med hälsa. Vi är extremt proaktivt och drivna och pratar väldigt varmt om det sättet att arbeta såklart. De flesta av våra företagskunder är ju it-konsultbolag och det är ju inte någon slump att där är man lite mer på tårna och man behöver vara det kanske för att vara en attraktiv arbetsgivare. Där har det passat våra tjänster väldigt väl in.

Bra fråga, nej det är det ju inte. De flesta av våra kollegor är ju de här tränningsnördarna som själva kommer från kanske en elitaktiv löparbakgrund eller cykelbakgrund.

Ja, och som verkligen brinner för att få göra det här på sitt arbete och också förmedla den kunskapen till kunderna. De som jobbar som hälsocoacher på företag har faktiskt nästan alltid en annan personlighet och andra intressen helt enkelt. Så det är oftast inte samma personer.

För några år sedan skulle jag såla mig till tränningsnördfacket, men faktiskt inte idag, utan nu ska jag nog säga att jag brinner verkligen för att ordna friskvårdstjänst och att få barnen och människor att må bättre. Och har väl mer gemensamt med det gänget. Men jag hoppas och tror att mina kollegor, även inom tränningsnörderiet, har förtroende. Även om jag inte går in i en diskussion med faxnacket. Det är Mattias mycket bättre på.

Ja, och det känner jag också trygg med. Som jag har så duktiga kollegor som är så kompetenta inom tränningsfysiologi, så känner jag inte heller att jag behöver inte vara bäst där. Jag kan vara trygg i att andra kan ta det snacket mycket bättre.

Nej men det är ju någonting som har vuxit fram såklart.

Nej det skulle jag inte säga. Jag vet inte om jag är den bästa ledaren nu heller. Jag känner, så länge jag känner att jag har glör och passion för det jag gör, så tror jag att jag kan antaceras med mina kolleger, att det dels trivas men också att prestera. Sen jag är ju som sagt, inte skolad företagare verkan inom ekonomi eller att leda. Jag har väl gjort en del rätt ändå eftersom jag har så, återigen, grymt duktiga kollegor och de har ju inte varit här om vi misskötte våra ledarpositioner. Vilket jag är jätteglad över och superstolt för också såklart.

Jag är nog bäst på att se och bekräfta mina kollegor. Få dem att känna sig viktiga och trivas. Jag är sämst på att sitta lugnt i båten och kanske invänta rätt tillfälle. Det kan bli lite för ofta, lite fort och fel. Vilket kan drabba en kollega då, vilket är jättetragiskt. Därför att det är aldrig mitt syfte. Men så har det blivit några gånger, då är det bara att be med ursäkt och bromsa in och försöka hitta rätt spår igen.

Ja, med Åreo.

Bolagsstrukturen ser ut som så att vi har vårt mordobolag, det är Aktivytens AB. Det är också det vi startade först. Där Mattias och jag är majoritetsägare, sen har vi några minoritetsägare i mordobolaget. Sen har alla andra bolag, är ju dotterbolag till Aktivytens AB. Då heter de Kondition Stockholm AB, Kondition Malmö AB och så vidare. Och då brukar det se ut så att platschefen i ett dotterbolag är minoritetsägare. Och det tycker vi har varit en bra modell, därför att då skapar man incitament att vara med och bidra om man känner en annan delaktighet.

Nej, det är externa och det är också de som sitter i styrelsen.

Nu är det mer eller mindre ett färdigt koncept. Avtalen ser ut på samma sätt och vi har ju en vi vet ju vad det är som krävs, vilken utrustning vi behöver köpa in, vilken typ av lokal vi behöver, vilken omsättning vi behöver komma uppe ganska snabbt, vilken typ av medarbetare vi behöver på plats. Så att det går snabbare och snabbare att få igång en ny enhet eftersom vi har våra centrala funktioner på plats.

Det kan vara lite olika, det finns ju ingen struktur i det, utan det är lite mer ad hoc att man gör ett besök i samband med någonting. Det är klart att i Malmö och Stockholm är jag ju oftare. Men det är också en modell som har satt sig allt eftersom det här är hur vi ska jobba mot platscheferna. För det är ju klart att det är superviktigt för oss att bibehålla kvaliteten åt leveransen till kund, så likadant utoavsett vilken klinik de väljer att besöka. Så det så följer vi ju våra kunderutvärderingar, inte slaviskt men regelbundet. Och där vi också börjat följa MPS score. Den feedbacken vi får tillbaka har vi nu också resurser att ta hand om. För några år sedan så var vi kanske inte så intresserade av att ta emot utvärderingen därför att vi exakt vi visste inte vad vi skulle göra med det och det ser ju ännu sämre ut om man inte kan ge återkoppling. Så vi har väl alltid varit av den åsikten att om vi har en missnöjd kund så gäller det att kompensera och gärna överkompensera. Så kanske vi kan få en ambassadör istället. Men åter till hur vi kan kvalitetssäkra. Då har vi ju, vi samlar alla platscheferna regelbundet i interna möten där vi går igenom olika saker och vi arbetar regelbundet med att ta fram kvalitetssäkringsmodeller och dokument som vi försöker efterleva. Ja, den är superviktig men svår såklart.

Fram tills för ganska kort tid sedan så har vi gått på magkänsla. Det är oftast blivit bra rätt. Någon gång har det blivit fel. Då har vi fått se till att avsluta. Vilket har varit oerhört svårt och jobbigt såklart. Därför blir det väldigt personligt. När det gäller styrelsen för moderbolaget och för hela aktivet så är vi väl egentligen just nu i ett skede där vi känner att vi behöver och vill utveckla styrelsearbetet. Därför att det har varit lite grann av ett forum där jag har rapporterat till styrelsen och så nickar de och tycker att man var bra och fortsätter på inslagen väg. Men för att utvecklas och ta nästa steg så vill vi mer ha det som ett beslutande organ eller mer frågasättande. Och då behöver vi förändra någonting där för att de har hängt med väldigt länge och kom väl in lite grann som kompisar till oss. De var närmaste i nätverket kan man säga. Så att, ja, där ser jag nog att att vi har tagit in en extern person som inte delar och det har gett jättemycket. Det inspirerar ju att ta det vidare.

Ja men det är väl att... Kanske våga göra saker utanför annorlunda och framför allt om man ska byta spår, att man får in kompetens. Kanske finns det en eller två personer som har gjort liknande resa kanske på en högre nå, förhoppningsvis då. Som kan bidra med lite nytt för att det är klart efter 20 år, vi blir ju extremt hemma blinda och många i styrelsen har suttit med många många år också. Vi behöver ha in lite nytt tänk. Och bli lite provocerade.

Just det. Det du säger är att du först blir irriterad på de som hör av sig och gnäller, fast det mynnar ut är att du blir irriterad på dig själv. För det var du som gjorde felet, ja jag känner igen det där 100 procent.

Det är bra, har du sagt det till om att det är svårt att vilja ha?

Man lärt sig.

Det är bra, då är det inget problem så länge du känner till din svaga sida och kan hantera det. Det var bra tips.

Det där är också något vi har diskuterat mycket internt det sista året, hur ger vi varandra kritik? Vissa är bra på att ge och ta, andra är sämre på att ge och ta. Där har vi kommit fram till gemensamt att om man ska ge kritik, om det är svårvajskriftligt eller muntligt, börja med någonting positivt. Sen var snygg den där tavlan blev. Den skulle jag vilja ha på min väg, jag hade nog tagit lite med ljusblått istället. Det funkar.

Det blir för jobbigt.

Det är en process att få det att låta naturligt. Vi är jättedelika, visst är jag superduktiga på det.

Ja, ja 100% ja på din fråga. Och det är faktiskt precis där vi står just nu, att vi har börjat titta på vilka av våra affärsområden är lönsamma, vilka är det inte. Och de som inte är lönsamma, de kommer vi att skala bort innan året till slut, skulle jag vilja hävda, därför att det tar ju tid och energi. Nu finns de där av en anledning, därför att vi är luststyda inom aktivitet, vi gillar att dra igång saker och testa nya projekt. Och ibland hänger de kvar utan att det är ett aktivt beslut, och kostar pengar egentligen. Och där behöver vi ju, dels för den egen skull, för det är en viktig målsättning att förbättra vår lönsamhet. Vi behöver ta tag i det och rensa upp, men också för kundernas skull. Det är klart att vi upplevs som, det kan vara jätterörigt när man kommer in på vår webbsida första gången och vill boka ett lactatest, fastnar i en massa annat och aldrig kommer till bokningen. Och framförallt om vi nu lyfter vår friskvårdstjänst, om en HR-chef kommer in på vår webbsida och ser att vi har triat någon resor och vi säljer monarchscyklar och vi gör olika typer av avancerade fysiologiska tester, då blir de bort trollare där innan de ens har kommit till vad är det vi bjuder företag. Så den är superviktig. Där ligger också såklart, vi kommer att snickra om våra webbsida så att det blir ett tydligare koncept då mot privatpersoner och företag.

Ja, men flera stycken skulle jag vilja säga.

Det är flera stycken och där måste man våga bryta. Där vi också har kill your darlings, att man vågar ta bort någonting som också funkar för att man tror att det kan funka ännu bättre om man skruvar lite grann. Men våra resor till exempel, de är ju inte lönsamma. Man har en kollega som brinner oerhört mycket för att köra dem. Det handlar ju om att motivera den kollegen kanske åt något annat håll och hitta andra saker. För det är väldigt viktigt för oss att få jobba med det vi tycker är kul. Det är ett av huvudsyftena med att driva bolag såklart, men det får inte vara till vilket pris som helst.

Ja, senaste åren under pandemin och krig och ekonomiska svårigheter till höger och vänster så har vi faktiskt suttit ganska tryggt. Vi har byggt upp en tillräckligt stabil plattform och våra kunder är väl kanske... Våra kunder är höginkomstdagar och kanske inte har varit drabbade på samma sätt. Vi har ju ändå haft tillräckligt stort slöde även om vi behövt vara smarta och skruva lite grann i utgifter och vad vi erbjuder. Men det var ju några år för tolv, tretton år sen när det var tuffa tider och där ekonomin inte gick ihop sig och då fick vi gå in och strypa Mattias och min lön. Det har vi gjort under flera perioder under de här 20 åren. Det har funkat för stunden och vi har lyckats hämta hem och anpassa vårt privatliv efter det. Nu omsätter vi så pass mycket att det skulle nästan inte räcka. Vilket vore bra och dåligt.

Ja, det är klart att det är lite skrämmande och lite läskigt och det innebär att vi måste ha ännu bättre koll på siffrorna för att inte hamna där. Samtidigt är det ganska skönt. Det behöver inte vi oroas för att vi inte kan plocka ut någon lön. Det har varit tufft många gånger och jag tror väl att det är väl det som många ger upp, men där vi ändå har trott på det vi gör och inte velat släppa det. Vilket vi är glada för idag såklart.

Såklart när vi flyttar från lägenheten in i en riktig lokal, då känner man det. När vi tog in första medarbetaren, det är väl två stora milstolpar. Sen så är det smågrejer när vi köper ett löpband och erbjuder löptester och inte bara cykeltester. När vi öppnade Testkliniket i Stockholm, det är såklart en milstolpe. När vi paketerade och började sälja våra friskvårdstjänster i företag och också Storby. Det har varit många sådana milstolpar.

Ja, det var nog något som var riktigt häftigt. Då hade vi en privat kund här på Kliniken i Göteborg som var vd för ett ganska stort bolag. Då var det faktiskt han som också hjälpte oss att paketera våra friskvårdstjänster. Han hade en tro på att konditionen bidrog till vilken mån hans medarbetare kunde producera på arbetstid eller inte. Så då satte vi ihop den här friskvårdstjänsten. Vi skulle ut och köra några bolag med 500 anställda och jag skulle vara med på en kickoff där och presentera det i upplägget. Då omsatte inte vi mer än 3-4 miljoner på aktivitets. Men det var en jättestor grej att han trodde på oss och att vi fick det förtroendet. Prata infall de här människorna som lyssnade på det jag hade att säga och som faktiskt också skulle vara med och ta del av den tjänsten som vi skulle leverera. Det var ett häftigt minne.

Ja men det är värt så mycket.

Ja det är väl en bra början. Nej men fortsatt utveckling med ökad omsättning. Vi har ju våra mål där såklart. Sen handlar det om att bryta ner de här sifformålen i någon typ av tydligare actions. Framtids, bara för något år sen så har vi satt drömmålar om vi ska omsätta SI och så, men egentligen inte kopplat till något mer än en dröm man har. När man lär sig att förstå den kopplingen för att det ska finnas någon realitet i siffrorna så måste det också finnas någon tydlig handlingsplan eller någon utstakad väg att gå. Men sedan de närmsta fem åren så ser vi en expansion internationellt. Det är klart att man först kan titta på Finland, Norge, Danmark, men det skulle likväl kunna bli Tyskland, England eller Holland. Det har återigen att göra väldigt mycket med att vi hittar rätt person med rätt driv och nätverk som kan hjälpa oss med det.

Det som lockar är ju återigen det här med att man söker någon utveckling hela tiden, att om vi nu finns i sex städer i Sverige så blir det ganska naturligt att kanske söka sig vidare. Och en utmaning är väl att vi, man vet helt enkelt inte vad som väntar och hur det ska ta sig emot. Det är klart man kan göra sin research och se om det finns någon liknande tjänst etablerad, gör det inte det. Då får man börja litegrann från noll, precis som vi har gjort i Sverige. Här har vi någonstans skapat vår egen efterfrågan efter det vi gör eftersom vi inte har direkt konkurrens eller vi har ju varit marknadsledande ganska länge. Och det finns för- och nackdelar med det såklart. Och sen när det gäller friskvården, den traditionella företagshälsovården inom Sverige, det är ju ganska unikt. Det har man ju inte i alla länder, där man ser annorlunda på arbetsgivare och arbetstagare. Så det finns ju både möjligheter.

Ja, nej men det är ju en bra fråga, det är sant man får ta reda på det under resans gång. Utan det får man ju, det gör man bara, det får man lösa.

Nej men vi är väldigt lösningsorienterade, vi tar reda på det vi behöver ta reda på, så hanterar vi det bara. Det finns alltid lösningar.

Nej, men så har det ju samtidigt varit som tur är i kortare perioder och kanske inte så ofta, att man känner att fan vad trött jag är på det här nu, nu vill jag verkligen göra någonting annat. Och så kanske man någonstans faktiskt har tagit tag i att göra någonting annat och börja undersöka möjligheten om det är så, att hoppa på någon utbildning eller vad man skulle göra där. Men det minnar ju alltid ut i att man ändå någonstans till slut gör ett aktivt val, att nej, jag vill jobba med ett aktivt, jag är inte färdig, jag vill tillbaka. Och så har man fokus där igen och på ett sätt tror jag det kan vara ganska nyttigt att bryta sig loss mentalt under en period, bara för att sedan aktivt välja att det är det jag vill vara. Så att man inte går omkring och känner sig missnöjd och fastlåst. För du har ju alltid val.

Nej. Bara kortare tid mentalt.

Ja precis.

Nej men såklart uthållighet, för det har varit nyckeln för oss. Det tog jättemånga år innan vi hade någon lönsamhet. Det var ju dopade siffror till en början eftersom vi som sagt ofta inte tog någon lön. Så uthållighet om du verkligen tror på det du gör. Det är väl super att söka bekräftelse någonstans förutom att hos sig själv då att det ändå är en bra affärsidé. Men att våga skruva i affärsidéen och verkligen lyssna in kunderna. Att det finns någon sorts stans där.

Det är ju en skola att driva företag, att starta ett företag. Du lärde ju varje dag eller vecka, varje månad, du lärde någonting nytt. Om man då inte är helt knäpp i huvudet så tar man ju förhoppningsvis med sig det då och använder det till sin fördel framåt när man hamnar i en liknande situation. Vi har helt enkelt blivit skickligare på att hitta den här balansen mellan intäkter och utgifter.

Ja, precis. Att också smarta är marknadsföring, inte lägga så mycket pengar där för att det är klart att om vi jämför vår verksamhet med en fysioterapiklinik som får alla sina patienter eller kunder från sjukvården utan att behöva lägga en enda krona på sälj är marknadsföring. Sikt vad sjuk man är på dagens. Många gånger har man tyckt att det är fel grej vi höll på med för att vi måste jaga varje enskild kund dagligen. Att bli lite smartare där, jobba lite mer effektivt, det är också något man blir skickligare med åren. Så att det är väldigt mycket sammantagat. Få in rätt kolleger som hjälper till och driver upp och driver fram, som får kunderna att vilja komma tillbaka. Skruva lite grann i tjänsterna, hur de ser ut, hitta rätt pris. Det är så många bitar som måste falla på plats, men att hela tiden man har lyhört och inte ge sig där.

Jag älskar att leva det här fria livet, trots riskerna såklart och baksidorna med sena kvällar.

Jag fattar, jag fattar precis. Vi har aldrig ångrat oss en sekund nu då, när vi verkligen kan. Nu älskar vi vårt jobb och våra kollegor. Och den stoltheten att man har så duktiga kollegor som kommer till sitt jobb och trivs. De har ett riktigt jobb tack vare oss. Det är ju en super, det är stort.

Ja, exakt så känns det. Undrar hur länge man känner så.

Ja, exakt så.

Ja, tack, kul att vara med.