Simon Wikstrand, Löpning & Livet - Att lyckas förvandla en passion till ett livskraftigt bolag och folkrörelse

Simon är en av grundarna till löpning och livet som kanske är, vad ska man säga, jag tror att de har liksom lyckats med den här drömmen som framförallt inom idrottsvärlden eller träningsvärlden extremt många människor går runt med det. Det är väldigt, träning tenderar att vara en bransch driven av passionsmänniskor som gör väldigt mycket saker gratis och det är väldigt svårt att få lönsamhet i det och att kunna leva på att lära ut inom träning eller att ge träning till andra. Men Simon och hans kollega har faktiskt lyckats skapa en sådan rörelse och de har gjort det bland annat genom en poddmedium.

Så jag tänkte att vi ska få följa med på den storyn och försöka förstå hur man faktiskt kan lyckas med det. För det går ju även att omsätta till ganska många andra områden. Det är oerhört spännande och Simon du har ju också kanske Sveriges bästa poddröst.

Tack så mycket Joel, men jag måste börja med din poddröst också. Det är någonting med din lite släpiga Göteborgska som jag uppskattar. Den är liksom befrian att våga man sätta i och lyssna på den. Men det är jättekul att få vara här och ska bli kul att få snacka. Jag vet inte om du minns detta, men jag skrev till er, vi har ju ingen koppling sen tidigare, men jag skrev till er relativt tidigt in på er resa och frågade om jag fick köpa in med er bolag. Ja, det kommer jag. Okej, men jag blev hårt nekad. Ja, men det blev du faktiskt. Jag känner att jag inte hade gymkompagneter i året, jag hade ingen koll på dig.

Jag är väldigt tacksam att du gjorde det, för det är lite mer på den vägen som jag gör. Du har ju öppnat upp lite grann en ny perspektiv och tanke hos mig. För vi har i historien sett, jag och Fredrik, varit ganska transparanta med hur vi jobbar, men du har ju tagit det till en nivå som jag tycker är jävligt spännande, det är befriande. Det är framförallt från den världen jag kommer från, där man har en passion som gör till sitt jobb, så är det lätt att man blir en kulturarbetare. Eller att folk tänker, gud, ni kan ha så lyxigt, ni kan vara runt och springa hela dagarna.

Jag bara, du har knappt en minut över till träningen, bara jobb, det är rätt slitigt med startup. Jag tycker att du målar upp bilden av hur det egentligen är att vara en startup, scale-up företagare på ett väldigt bra sätt. Det är jättefint. Vi har en enda regel i den här podden, och det är att man inte får ge bröm åt andra hållet, utan vi håller mig utanför den här podden. Jag tycker att nästan alla poddar man har lyssnat på, som man har följt genom åren, så på något sätt efter x antal säsonger tenderar alla poddar att börja handla om poddvärden istället för poddgästerna.

Jag kan inte av det, så vi bara skiter i det och fokuserar på löpning och livet istället. Det är skitbra.

Det beror på, skulle jag säga. Det touchar lite grann i en grundtanke vi hade från början. Det här är inte min first road i löpningen eller hälsarfitness. Nu jobbar vi mer som ett renligt techbolag. Det är bara att vi är jävligt duktiga på content och allt annat runt omkring och community och varumärke och sånt. Jag var med och startade Helsingborg Marathon massor av år sen. Nu är det ett av Sveriges största lopp och tillmärkning på Norden i våra stora. Vi gör inte det nu längre. Men jag tyckte man lärde sig väldigt mycket om att du måste vara ganska vass på business redan från start.

För att börja man i änden och bara så här, min pension jag tycker det är roligt och det är fine. Det kan man få göra. Det gör ju det flesta av oss någon hobby som jag tycker är skitkul, men har du en tanke av att det här ska bli din heltidssyssla och att du har kanske något överdrivet större syfte men jag vill någonting mer med detta, är det driven, så måste du få någon form av vettig tanke kring hur du gör det till din business från början. Och då är det ju alltid pengar är ju ett helvete i en startup.

Du bryr dig egentligen inte så mycket om dem för att du vill syssla med din passion samtidigt som med de är livsviktiga och kritiska för att du ska kunna hålla verksamheten i rörelse. Du känner igen det här också Joel, mer än någon såklart men i vårt fall som är, nu är vi en ganska liten verksamhet, tre anställda eller 3,25, vi har en på halvtid också, har liksom växt snabbt men också återinvesterat nästan allt. Vi har tjänat direkt tillbaka så att vi sitter i ständigt men såhär, ja okej nu går det bra men det kanske blir halv lön nästa månad för oss.

Så det är fint ska vi flytta till lokalia men det tycker jag det kommer att ge oss ett lyft men samtidigt vet jag om vad det innebär för när jag går in och tittar på ekonomin varje månad så att jag tror att grundtanken varför vi inte twinner och investerare från början är just att vi vill egentligen ha fortfarande kontrollen över passionen och att vi själva får välja vad det är vi ska göra för någonting. I detta fall att jag och Fredrik men egentligen även Lovisa Erika som också jobbar hos oss.

Idag skulle jag säga att nu är vi två år in och det är precis som alla startups egentligen, allting blir dubbelt så dyrt, allting tar dubbelt så lång tid och man drar in hälften så lite som man har räknat med. Det är standarden man är lärd efter ett tag. Så att jag skulle säga att vi fortfarande håller det in. Vi har fått några förslag längs vägen här också. Kanske är mitt svar.

Jag kan ju säga vad jag tyckte om men det är ju relativt ovanligt att någon ändå vill investera i ett passionsdrivet träningsbolag. Det är ju inte där man tjänar pengar liksom. Jag tror så här att, jag vet ju många innan Bramford, du var inne på det innan. Jag var på något influencer i Stockholm, det är fan vad jag känner mig Malpla säga, helt otroligt men skit i det. Och så träffar man en massa tränningsprofiler som ändå, där finns en yttre bild av att det går aspar.

Nä men jag har typ 20 pers.

Jag har 600.

De vet inte ens vilka löpningar livet är. Och där när man börjar förklara hur vi jobbar under huvuden, så fattar ju folk det här. Okej shit, de är ju ett techbolag. Så de fattar hur community funkar, de fattar hur teknik funkar. Jag menar, min bakgrund och Fredriks bakgrund kommer ju från en extremt business-orienterad del. Så jag tror, när vi pratar om att dra igång det här, så är det där, den drivande motorn är passion. Men vi är nog lite mer bright och genomarbetade och genomtänkta än vad man kanske tror vid första anblick. Vilket också har blivit en del av vår resa, därför folk tycker det är spännande att följa.

Vi startar i en källare i Helsingborg, ingen vet vem fan vi är. Det finns slim to none chancen att någon skulle köpa något av oss, att vi skulle bli en stor podcast, stora sociala kanaler, bygga community, allt det där. Och det är ju en motor som driver oss rätt hårt. Så jag tror att när folk fattar att det finns mer än bara att vi tycker det är gott med löpning, då blir det helt plötsligt jävligt intressant. För i vår bransch kommer man oftast från två läger. Antingen kommer man skitduktig på tech och man är skitduktig på att bygga en bra app eller vad det än är.

Eller så är det ju en träningsprofil i grunden och lite influencer, och duktig på den delen, men har inte det andra. Så kommer vi helt plötsligt som, vi hade kanske inte så mycket av influencerdelarna, men helt plötsligt blev vi de här charmiga, fan kan man göra det här från Skåne, ja offan det visste jag inte, och duktiga på tech. Och det är en rätt unik combo. Jag skulle nog ändå säga i vår bransch att du har bägge de delarna och att vi äger hela vårt ekosystem själva, hela vår tekniska plattform, och kan göra sådana här typer av produktioner.

Så jag tror att det finns en combo av grejer som gör att de som har lite business sense inser att här finns någon potential och att vi redan, innan vi drog igång, funderade på skalbarhet, lönsamhet, alla de här sakerna att vi får vår del när det gäller vart det är vi på väg. Då har vi satt en ambitiös plan att om två år ska vi nå 80 procent av alla svenska löpare. Det finns ju folk som skrattar åt det och då drivs passionsmotorn ännu mer igång så att vi har en stark drivkraft tror jag i att visa att vad fan som helst är möjligt men också att vi är extremt duktiga på hur vi ska, tanken av hur vi ska komma dit kan man säga.

Det tror jag är lite så att man ser det hos oss. Jag köper det. Som sagt, vi hade ingen koppling innan och jag egentligen ingen koppling mot löpning. Det är inte min stora passion i livet. Men jag bara, ni dök upp i mitt flöde på något sätt och när man går in och kikar, jag har jobbat såklart jättemycket med olika PT som har sålt olika PT-program online eller man har försökt skapa poddar eller man har försökt skapa en verksamhet kring det där. Och detta kändes bara, fan det här kändes legit. Detta tror jag kommer bli någonting, så det var väl egentligen det. Jag bara tyckte att det kändes på riktigt svårt att definiera det.

Men skitsamma, när ni bestämde er för att göra det här, det är ju en lite halvkorkad satsning om vi ska vara helt... Åh yes! Jag måste bara bli lite halvkorkad. Men om du säger att vi är bright, men era två stora affärsområden är väl podd- och träningsprogram. Sen har ni någon shop och ni har lite små... Men jag gissar att det inte är någon större monetär del. Exakt, och man kan säga att det finns... Från början, det var fem år som drev igång podcasten.

Jag kan säga att det fanns inte en tanke på att göra att det skulle bli en business av någon sort, utan det var bara såhär, min fru tycker inte alls det är kul när jag pratar om löpning, och Fredrik kan vara ny och uppslukad och bara kom in i löpningens värde, oavsett du kan ersätta löpning med vilken hobby som helst, så vet du om att fy fan vad detta är roligt liksom. Jag hade slutat på Helsingborg Marathon, så jag hade ett stort gap i mitt liv. Jag hade börjat jobba som marknadschef i Helsingborg stad och då kände jag att jag vill få ut någonting, fortfarande komma till min löpning vid min narcissistiska sida kanske.

Så sa vi att låt oss bara ses var ett tisdag hemma hos Fredrik, ta en drink och prata om löpning. Och inte ha några intervjuer med elitlöpar, ingenting sådant utan relaterbara scenarion från våra liv i en fullständigt överambitiös satsning på löpning, samtidigt som vi vill dricka en god drink på en tisdagkväll. Så det var så det började egentligen.

Just det, vi hade bestämt från början, det var kanske lite marketingknäp också, men vi hade gått ut och sagt, jag hade några tusen följare på Instagram, så vi visade att någon borde kanske börja lyssna på den från början. Vi kör fem avsnitt, är det någon som tycker att det här verkar kul och vi får lite lyssnar, då kör vi vidare. Det var en liten del av drivkraften. Vi hade ändå en tanke av att vi vill prata om någonting som folk kan tycka är kul och kan tycka är lite förfriskande. Tre år in hade vi en publik, lite grann på topplisterna men inte så långt upp, utan ofta längre i perforin.

Men då kom vi i ett läge där ARIA automatisering kom, jag jobbar som marknadschef på techbolag, Fredrik har jobbat med e-handel och försäljning hela sitt liv. Det är klart att vi borde kunna göra en business av detta, någonting måste vi kunna göra. Fredrik älskar att bygga grejer, jag älskar att marknadsföra grejer.

Ja det gäller sådant. Låt säga där att vi hade kanske, vad kan vi haft då kanske, vi hade två, tre tusen unika lyssnare i veckan skulle jag gissa någonstans. Vi hade fått in Biltema, Johan som är marknadschef på Biltema. Jävligt logiskt. Ja men alltså han bara, han är rolig för att han bara, okej, drinkar, löpning, Johan hade följt mig ett tag där bara, fan och de pratar till vanliga människor. De pratar på ett sätt som man förstår, de pratar inkluderat. Jag kommer från som sagt en bakgrund av att jag har jobbat som marknadschef i en kommun, där man ska prata till 150 000 invånare och alla ska fatta. Så den tanken tog vi med in i podden.

Prata inte så att folk inte fattar och säger vad du menar, alltså sådana grejer. Och var våga vara lite okul. Så Biltema och Johan bara, ja men ni pratar till vår publik på något sätt.

Ja men fan ni är okula från skruvnö. Passa varumärket igen. Jag tycker så här, jag vill ju vara okul alla dagar i veckan. För jag tycker att det är nice liksom. Så vi hade in Biltema. Lek med tanken att vi hade några tusen kronor per avsnitt ish. Vi var ungefär där, men då hade det också börjat bli lite större intresse för att följa podden och sådär. Vi började prata lite genom poddcasterna, sen ganska snabbt med alla teknikintressen. Jag är så som grunt, jag vet att du är likadant, jag går inte och stör mig på grejer. Jag bara stör mig på när någon inte fixar någonting som jag vill ha.

Och är det någonting jag vill ha, och jag vet om vi har tusentals andra som lyssnar på podden, då är det jag kan snabbt, här borde finnas en målgrupp för vissa grejer som jag stör mig på, som jag vet inte finns på marknaden. Och i vårt fall var det just det här att när det gäller träningsprogram, upplägg och sånt, så är det i vår värld var det ofta så att det fanns två olika lösningar. En är så här att typ, vi kallar för pdf-programmet, jag ska träna in för Göteborgsvarvet, så söker man på nätet, träning Göteborgsvarvet, laddar ner 12 veckor i pdf och så får man den.

Det står inte med att jag ska varba, jag ska springa idag men jag kan inte. Och så faller liksom den. Eller så kommer man till pete då liksom. 100% personenpassat, ganska kostsamt men det kanske man är villig att investera. Och så vet man om att på söndagkväll får man ett mejl och så kommer det här typ, så här ska du springa nästa vecka och ge ett Excel-cheat eller någonting. Så så har vi nu visst fram oss i marknaden för de andra 80%en som vill ha någonting de kan anpassa lite själva efter sin egen vardag. Det var där tankarna kom i vabbträsk, sjukdom, ett sånt här jävla 16 veckor som aldrig blir som man har tänkt sig.

Men du inte heller vill ju betala 12-15 spänn i månaden från PT. Så det var därifrån vår träningstjänst kom upp som en tanke. Efter det spålade det ganska snabbt och hårt när jag och Fredrik bara kör vi all in så vi bara sa upp oss och tog alla våra pengar vi hade och puttade in. Men sen gick det väldigt fort efter det, både lyssnar på poddkasten, nya partner som kom in, helt andra förutsättningar ekonomiskt från den sidan. Och träningstjänsten är ju skalbar, den är digital, den kräver ganska lite av oss egentligen. Så snabbt gick det.

Jag kan säga att hela den processen gick på mindre än ett halvår och Fredrik byggde upp vår första app, alltså fungerande app från idé till att det är klara på typ 16 veckor. Så vi är extremt inriktade när vi väl kör.

Vi har familj båda två.

Fördelen är att det här är också sådant man inte kan prata om. Vissa tycker jag är jätteduktiga på att prata om det här i företag och värde, andra inte. Så man kan se att i mitt fall då, när jag kom till Lisa, min fru, så sa jag, du, det här har vi börjat skissa på. Då sa hon, fan vad skönt att du egentligen fattat. Hon har ju sett mig under fyra, fem års tid, var ifrån egenföretagen, hon är också i egenföretaget så tilläggas, var ifrån egenföretagen. Det bara gått och stört mig på en jävla massa grejer. Så jag hette på att säga, du fan, nu tänker jag lösa de här grejerna. Hon bara, äntligen får vi tillbaka det.

Jag tror det beror mycket på om man har haft en dialog med sin partner innan tror jag det är lättare. De vet också om, sen vet vi om att de första åren är ju ett helvete inståld att bli. Så att, där finns ju kompromisser man behöver göra liksom i det här livet. Men, vi har respektive varit nog väldigt, väldigt stöttande tror jag på i familjen och även prata med barnen om det liksom. Ja, det innebär att det blir en flexibler vardag, men också att jag kommer sitta och jobba vissa kvällar eller helger till exempel och så det. Så att en öppen kommunikation tycker jag med familjen och partners och sånt liksom, så går det.

För att det finns ju alltid, vad ska man säga, alla människor som syns eller hörs och som ni gjorde med poddarna är då, och som har någon sorts aktiv skara, som lyssnar kanske på vad de säger, de får ju alltid några early adopters. Om man skapar någonting, säger att ni skapar er träningstjänst här, då kommer ni per automatik få typ 10, 15, 20 personer som hoppar på, för att de bara genuin gillar er och de är såhär, men vi supportar detta oavsett om det är skit eller inte. Alltså de bara gillar er. Sen är det ju jävligt svårt. Jag gissar att ni hade den utvecklingen också.

Vi vill inte bara ha dina pengar för att du tyckte att vi snackar skönt, utan vi vill, detta är ett bolag nu.

För det är ett ganska stort steg. Det är ett jävligt stort steg och man sätter också sitt förtroende. Jag lyssnar på avsnittet med Mats Georgsson, man pratar om passionligt varumärke, men jag tycker att det man ibland missar, jag kan säga att när jag träffade influenser i Stockholm, där ser jag att många har byggt ett personligt varumärke som kanske inte matchar mot vad man levererat sen. Det är min största, om vi för en ens en sekund slutar leverera på löftet från vilka vi är och vad vi tycker, då kan vi likadant skita i detta, för det kommer bara att bli ett krakulerande sandslott efter ett tag.

Jag tror att när vi drog igång detta, så hade vi bestämt några saker. Det ena är att vi visste precis som, vi hade räknat ungefär hundra early adopters in, och så har vi hundra personer som går in i en träningskänsling vi vet om kommer att vara halvskit från början. Det vet vi, den är liksom så här, jag ser uppenbara brister, du ser uppenbara brister, de som kommer in kommer att se uppenbara brister.

I början, de första hundra, det blir nästan någon form av halvsponsring de gör för att de har lyssnat på podden gratis i tre år, vi bara öser års vår passion i energi. Kanske är detta ett sätt för dem som vill stötta oss på något vis utan att kanske förvänta sig magi in return. Det är fördelen om att ha byggt det community, det är early adopters. Jag kan säga att nästan alla de hundra, hundra och tjugo som hoppar på till launch, då var det så att varje vecka skickade vi ut ett nästan developers del. Okej, detta jobbar vi med just nu.

De första hundra och hundra och tjugo var ju med i utvecklingsresan. Plötsligt var det folk som sa att de aldrig fått vara med. Att inte bestämma, men att minst ge input på saker som jag sen ser funka. Det tycker jag var en jävligt häftig resa. Folk ville ha en kalendervill, eller vil kunna exportera ut den till min Google-kalender. För att jag vill att min partnerska se när jag ska ut och träna till exempel. Men den insikten var ju guldvärd när produkten var en prototyp. Jag tror att vi redan då gjorde den till någon typ av community, driven tjänst kallar vi det för. Det är inte samma sak som att en kund säger jag tycker ni borde göra detta.

Så jag, då gör vi det. Jag har ju också varit på techbolag där man kanske varit mycket mer försiktig. Där inställde man att lova absolut ingenting. För vi vet inte om vi kommer att kunna lösa det. Då ber det bara att folk efterförs saker så säger man ja tack vi tar med oss den så ser vi vad som händer. Vi försökte skapa någon form av extrem transparent. Vi hade från början hela vår developerplan vad vi skulle skapa och bygga i appen. Den la vi helt publikt. Här är vad vi kommer göra nästa kommande månad. Vi vet inte om vi stöter på patrull men vi hoppas inte det. Så i så fall är den löst till nästa vecka.

Jag tror att vi har varit ganska modiga med att våga delar med oss av resan. Även så att säga upp sig i en lågkonjunktur för ett tryckt jobb. Det är ju inte så jävla fett. Men jag tror att vi har haft podden blivit ett rum att prata om det. Så att jag tror att många som lyssnar på poddkasten är minst lika intresserade av besluten vi tar. Sen är det ju, det finns tusen kopplingar att göra till träning. På samma sätt som vi gör och gör med företagen. Vi har ju väft in vår företagarese i poddkasten och jämfört med träningen. Det är en fullt naturlig del. Det har till och med gjort att fler har börjat lyssna på podden nu.

Jag tror att det har varit en sak. Transparens, att låta folk vara med. På något sätt att känna att de är inkluderade var en del av det. Det tror jag att varit en viktig faktor för oss att kunna ta det klivet. De early adopters har varit med och byggt den. Sen nästa kull har blivit intresserade. Jag hörde i podden att ni har gjort det här och det här. Då hoppar min sensa efter det har varit smarta med hur vi gör. Alla våra kunder till ambassadörer och även de som varit missnöjda. Det är alltid 10% som ska säga att det är bra, 5-star review på allt ni gör. Vi hade kunnat släppa en bajskorv och de har 5 stjärnor. Fan vad den är bra och grym.

Snarare är de 80% som inte säger någonting och är ganska tysta. De har vi försökt hitta sätt att nå i vad de egentligen tycker och tänker. Så det är lite tankar kring det tror jag, en massa mått lykosamt.

Man kanske ska tillägga att jag jobbade som PT förr och har drivit PT-gym och sånt där. Så jag känner ju ganska väl till den här lilla svären av hur man bygger som verksamhet så det är därför jag är lite nördig i frågorna. Men alltid när man gör någon sorts community då har man ju som du säger 10% som bara 5-star review, här har du detta. Ofta är ju de med ett tag och sen tystnar de ner lite grann och så kommer det nya människor som ger 5-star reviews. Men hur har ni gjort för att få...

Om man tar de här 80% och de här 10% hur får ni dem att fortsätta vara aktiva för fem år i podd eller om vi säger kanske två tre år eller om ni har haft en större publik.

Jag tror så här att... Det här är ju lite det vi pratar om i kort och lång sikt på saker någonstans. Kortsiktigt att få in 5-star reviews, ja men det skulle vara jätteenkelt för oss att lösa långsiktigt att skapa någon form av låter så jävla högtravande, men någon form av större rörelse.

Jag tror där att dels gäller det att göra jävligt mycket grejer. Jag kan ju se många andra som jag känner. Man märker ju direkt när någon börjar tröttna, blir lite fatten happy och så. Så jag tror att vi är ju rätt intensiva av oss som människor. Jag och Fredrik och även Lovis och Rika nu.

Om inte det driver det så märker folk det. Så jag tror att alla sitter ju hela tiden lite på helspän.

Den dagen vi slutar göra det, då kommer vi nu sluta med löpning i livet. Det är liksom, det är vår drivkraft tror jag. Så när de man kan säga då, tittar man på när vi drar igång och var vi nu, så i podden är samma sak där också. Jag kan ju se andra i vissa delar av branschen, att man hoppar på trender. Det är det man ska göra, man hoppar på en trend och så gör man det. Och ju mer man gör det så blir man i monster att man själv skapar på något sätt den yta som bara, alltså, what the fuck är detta till slut när man tittar och lyssnar.

Så antingen vill ju folk den vägen, eller så gör de bara exakt samma sak år ut och år in och då är det klart att folk kommer att tappa intresse. Och det är samma sak där, att jag tror att vi har hittat ett sätt att, alltså vi tycker att det är förbannat jävla kul att prata om löpning. Det är så roligt, så det är helt orimligt att prata om detta. Och företagsresa och nu ska vi åka till Örespinga, Paris Marathon med Asics och Intersport, fy fan vad roligt det ska bli avfärds.

Vi kan bara hitta tusen grejer hela tiden, men där har vi också försökt väva in, vad tycker folk roligt att lyssna på och prata om som inte förtar vår själ i löpning och livet. Till exempel så, det var någon som skick in, roligt också en vanlig lyssnare som skick in, så här, fan ett ämne som ingen pratar om tycker jag då. Det är hur det är, hur klimakteriet påverkar kvinnliga löpar, det är ingen som pratar om det, vad fan.

Hon bara, okej, ja men då är det. Ja bra, så då sydde vi ihop en expert och så kom hon in i studien och berättade sin resa. Och så har vi ett avsnitt som inte så många andra gör, som vi tycker är skitspännande, vi också kan lära oss av, men inte minst både i vår träningstjänst och även i hur vi tänker generellt sett kring träning och klimakterier. Det är ändå 50% av alla löpare som kommer att gå igenom detta någon gång i sin livstid. Så jag tror vi försöker tänka på ett sätt också i att det är klart vi vet att släpper vi Göteborgs varv ett special varje år så kommer det bli vårt mest lyssnande och tittade avsnitt.

Visst, jag kollade på det fyra gånger innan jag ställde sig på startlinjen, men jag tror liksom mixen av innehållet, för vår del, att vi brinner för alla delar i den där mixen. Jag tror att det är hellre att göra jävligt mycket grejer. Där finns någon form av strategi, så här tror vi att vi kommer att lyckas framåt, men sen handlar det så jävla mycket om att göra grejer. Och det tror jag är vår stora, stora styrka att folk väntar hela tiden på att undra vad fan är det vi har kokat ihop härnäst, för det kommer hela tiden nya grejer. Men det är ju slitsamt som fan också. Det kommer ett pris.

Vi kan gå tillbaka till priset, men du nämnde i början så sa du att er mål var att nå 80 procent av.

Jag tror så här att om man tänker det vi vill lyckas med, business-mässigt, vi vill ju skala upp detta, vi vill bli lönsamma, vi vill kunna göra mer saker. Det har vi inte nu. Folk grunner alltid om pengar, det har satt i tid. Jag behöver pengar för att köpa tid, det är det jag är ut efter. Då tror jag att vi kan göra jävligt mycket roliga grejer, jävligt mycket bra grejer som gör skillnad också. Det är en grundtänk.

Vi har liksom våra, ska man säga, vi är så stora nu så vi kan ju mäta trender, vi kan till och med påverka trender, vilket känns helt sinnessjukt med tanke på var vi började. Det är ett jävla ansvar i det också såklart, men sen tycker jag, jag ser ju hur vi skulle kunna jobba mycket för att göra liksom, jag vet inte, mer, alltså låt det jävligt klyschigt, mer träningsbläddigt folk. Jag hatar, jag ser ju folk som hela tiden springer in i skador eller hela tiden gör ALB. Då är jag bara, ja, ta mig fan, jag måste hjälpa någon här.

Jag tror att alla vi som varit i någon form av träning ser ju någon när en ny kommer till träningen på föreningslötningen. Och så ser man direkt, det enda jag vill det är så till att du inte hamnar i samma jävla skadeträst som jag var. Där finns en fin, coachande känsla inom tycker jag lötning och träning. Kom man till en viss gräns, varit med om tillräckligt många saker så vill man hjälpa någon annan. Det är ofta för många ett naturligt nästa steg. Så vi funderar mycket på hur kan vi bli den plattformen för vanliga människor att dela sina stories, hjälpa andra, nå ut mer.

Oavsett om det är hur du tränar rätt eller hur du jobbar med din psykiska hälsa eller vad den kan vara. Då vet man att vi måste bli ett household brand. Alla vet vad löpning och livet är och vad vi står för. Då spelar det ingen roll om att lyssna på podden eller köpa våra tjänster. Man vet att det är löpning och det är livet. Ofta pratar väldigt många om löpning. Det tar man fram kanske inte majoriteten vad som påverkar in träningen. Det är väldigt mycket i den här. Sömn, kost, jobb, stress, alla de andra grejerna. Jag tror att vi försöker nå 80% av alla de som rör sig någon gång i veckan i Sverige och har löpning som är en del i det.

Det är en sjuk utmaning. Vi kommer behöva nå otroligt många på rätt sätt, vid rätt tillfällen. De kan inte ens köpa någonting av mig. Jag vill bara nå dem. Det är målet. Vi är första hand. Vår sales fund funkar inte riktigt på det sättet. Vi har nästan inga annonser som är köp våra tjänster. Vi har bara grejer som jobbar med varumärkesbyggande. Vi vill bara ha in dem i vår sver. Sen efter det kommer de att köpa någonting förr eller senare. Lite annat tänk kanske. Jag hör ju att du är lite all over the place i tankar. Jo tack. Välkommen till min morgad, Johan.

Ja, det är en bra kombo men ibland jävligt dålig kombo kan jag säga. Det händer mycket som vi inte orkar slutsföra också. Det kommer med sitt pris att vara intensiv, ha mycket idéer också. En stark genomförandekraft, det gör du definitivt. Jag minns, jag satt på, jag drev sådana, vad man kallar det, träningsprogram för kvinnor i västsverige i ledande befattningar ihop med en kollega, jävligt flummigt. Och jag var väldigt flummig, jag försökte ha många projekt. Och en av de här kvinnorna, du vet en högt uppsatt chef på Volvo, hon var liksom, the mother of alphas. Så hon bara satte ner mig sista dagen och bara, Joel, fokusera på en grej nu.

Och det var som en jävla bitch slap i ansiktet. Hon bara, det kommer inte bli bra om du springer runt nu. Välj en sak. Jag bara, ja, förlåt. Förlåt fröken.

Ja men, jag skulle vilja säga att jag har en ganska tydlig visualisering av detta. Så jag har en syster som bor i Bålnäs, så hon är chill, har träffat en ny supertrevlig kille, Daniel.

Okej, nej jag skattar inte. Ja men det är han. Han tar till och med på sig en HIF-tröja när han kommer ner, även fast han hejar på en ståkomslag och sånt. Och HIF är jävligt dåliga kan jag säga, Helsingborg. Så det känner jag, han är välkommen och han är lättare. Han är rekor. Det är bra liksom. De har ju varannan vecka förr, hade de ett barn och varannan vecka har de sju barn och sånt. Så hon, Sandra springer då också, så hon bara, jag är ju sugen på att springa mat. Det är så jävla svårt att få ihop ett träning liksom.

Den dagen jag vaknar och vet om att jag har löst hennes problem, så hon kan ta upp en coach i fickan och bara trycka på en knapp. Jag har sju barn den veckan och så bara, bam. Och så får hon ihop sin träningsvecka. Det är inte så konkret exakt vad det betyder eller vad det innebär, men då löser vi den. Fy fan då har vi hjälpt så jävla många i Sverige. Det behöver inte vara specifikt att du skildrar barnen en vecka. Det kan bara vara att du vaknar och bara jag vill absolut inte träna idag, men du kommer ändå ut. Det är mitt stora mission att lösa de där pinpointsen som är små egentligen, men de blir jättejobbiga i längden.

Så att ta något bra beslut varje dag och komma ut och träna. Det är liksom det vi har någonstart att träffa löpning i livet. Vi har mer positionering eller slogan kan man väl också säga att det börjar bli, anpassa löpningen efter livet och inte tvärtom. Jag märker hur folk börjar använda det. Jag ser hur konkurrenter börjar prata om det liksom. Det är ju någonting som vi har haft hela tiden. För jag kan säga, jag då som Maraton tränade skulle ut och springa efter att man lagt barn när man somnat. Det såg ut som en jävla zombie, vaknade sina träningsläder inne i barnkammaren.

Nu ska jag se ut och springa 40 minuter i sideregn och minus en grad.

Så jag tror att det är vår stora mission, snarare än att bygga världens bästa träningshypplig. De är bra de också, men det kan vi jättemånga leverera på. Så det är mer visionärt. Sedan vad gäller målsättningar. Vi jobbar med ett OKR-system, vad vi vill uppnå, en objektiv, en tanke. Sedan har vi key results som går ner.

Så vi har en form av mer struktur. Men ofta började, förra året hade vi som objektiv, visst att kunna leva på vår passion, hade vi när jag och Fredrik startade.

Ja, då vet jag att vi måste dra in tillräckligt med pengar för att plocka ut lön och ändå ha en dräglich vardag. Så då fick vi börja punkta ner. Vi försöker ofta jobba med någon form av mer vad vill vi uppnå. Sedan efter det så bryter de ner den. Men att anpassa lötningen efter livet och inte tvärtom är det som vi verkligen kommer till. Det är en dag om vi har löst det. Så på typ 80% av svenska läppare, då är vi hemma skulle jag säga. Jag älskar det som punkt. Jag tycker det är jättetydligt. Den dagen, din sista klickar på den knappen och det funkar.

Och så skickar hon ett sms till mig och bara Du fan, jag har sju barn den här veckan och jag kommer ut, fan vad grym, tack för detta. Då känner jag så, I'm out, jag är färdig nu liksom. Och jag tycker folk underskattar sådana här mätpunkter för det blir ju alltid en fråga om omsättning eller resultat eller antal eller sådana där grejer. Men jag har lite en liknande för Gymm-kompaniiet. Min som interna som jag har i huvudet är den dagen vi inte är ett, eller mitt mål är att vi aldrig ska vara problemet. Och det är liksom, om någon köper någonting hos oss så ska vi alltid leverera snabbt.

Vi ska alltid skicka fort, det ska alltid vara förpackat, det ska alltid vara klart. Så om någonting skiter sig så är det inte vårt fel. Det är någon annanstans i kedjan, eller om någon mejlar in till oss så ska de alltid vara nöjda med hur vi har löst problemet eller hur vi har. Vi är inte the fuck up, så i alla möten så har vi alltid gjort det vi kan för att det ska vara korrekt. Det har ju ingenting med omsättning eller något sånt där, det är bara såhär, fan vad skönt att bara ha ett jobb där alla bara löser allting så som det borde vara. Så vill jag att det ska vara. Det är bara en avslattnande tanke i mitt huvud.

Ja men exakt, jag tror att det känner mig att man närmar sig det lite grann varje dag. Det gör också tycker jag att, jag tror jag hörde någon gång en intervju med Jeff Bezos, han sa att han hade haft något mer management under honom som hade kommit fram och sagt det ändå efter jobbat. Då nämner jag bara, you have enough ideas to kill Amazon. Fortsätter du bara komma med idéer som inte organisationen kan ta hand om eller genomföra, då är det du som kommer döda det här företaget. Den tänker jag ganska mycket på, på tal om att vi är lite all over the place. Jag vet att du är lite likadant, idéer finns det i tusentals.

De kommer varenda jävla väg. Varenda gång jag är ut och springer kommer sju idéer. Jag till och med byggde en enkel app för att jag snabbt skulle kunna få in dem i quick notes som lägger sig i vårt system så att alla ser vad jag har tänkt under helgen, det är helt sinnsfrikt. Där kan vi åtminstone säga att vad är det vi måste fokusera på för att komma 1% närmare den målbilden att min syster i Bollnäs ska kunna plocka upp den här mobilen i fickan. Antingen genom podd eller genom någonting som de ser på Instagram hos oss eller någonting i träningstjänsten löser det som vi är ut efter. Då är det bra.

Då börjar vi med dom idéerna och så gör vi dom hela vägen och sen tar vi nästa idé. Men det är för jävla svårt när det kliar i fingrarna på en också. Jag tror faktiskt att det är lite vissa start-ups som har den typen av väldigt intensiv eller drivna grundare. Så tror jag att det är faktiskt mycket det som kan döda businessen också för att man satsar på alla de här tusen grejerna och kanske inte de som är det som genkän löser problemet. Vi brukar ofta prata om vad är problemet bakom problemet.

Så inser man ofta att det de behöver hjälp med är ju inte det de egentligen frågar efter i första hand. Vissa saker kan vara superuppenbara, men vissa saker är ett annat typ av problem vi måste lösa där det inte är löpningar, utan det är någonting annat utanför löpningen. Vi försöker titta väldigt noga på den typen av data, metrics, konkret i vardagen också. Om någon säger att det kändes så dåligt i dag när jag var på mitt löppass. Det måste vara något fel på programmet.

Jag vill gräva lite djupare på den punkten. Jag tror att vi försöker ofta tänka på det sättet för att komma ner till kärnan, roten. Men det är där det kommer också att när vi börjar ställa de frågorna, oavsett om de är automatiserade eller vi faktiskt är ni coachsupporten som chatta med någon. Alltså de kundinsikterna, helt plötsligt fattar jag, för vi är tillräckligt små och fortfarande för att kunna ha den typen av kontakt. Folk bara shit, ni bygger ju funktioner och grejer och lösningar utifrån att jag skickade in ett problem jag hade. Och helt plötsligt har ni lösit det för en person, ja men då vi löser det för hela kedjan.

Så att det är sådana saker driver mig och jag tror att alla ser det, att vi har varit så transparenta att berätta om det. Jag har ju haft liksom, vi har ett litet stängt Facebook-community också, jag har haft liksom chatar om prissättning kontakt till förväntningar vid kvart över tio på en kväll på en fredag. Men kunden som har skickat in, jag tycker det är en dyr tjänst, jag hade förväntat mig helt personligt individuellt program, jag hade förväntat mig personlig återkoppling varje vecka. Och då sa jag så, jag förstår det för att vi kommunicerar ganska dåligt. Jag tar på mig den utbildning som kommunikation, dålig på det.

Sedan bör man bryta ner det, det är precis som när man ser frisörer som tar 100 spänn från klippning.

Helt plötsligt så var vi i diskussionen på ett helt annat ställe, där han bara, shit du vet du vad, jag har faktiskt aldrig haft en träningstjänst som jag har betalt för. Så när du förklarar detta för mig, jag förstår också skillnaden mellan en pt, er tjänst, ett pdf-program eller en gratis app. Så jag tror den typen att man får inte komma för långt från kunden heller om man ska vara krasst i vårt fall, löparen liksom då. Det är något jag tror att vi satsar ganska hårt på. Sen är min stora stora utmaning att tänka sig det, när vi är 5000 som köper lättning i livet, och det här med att vi ska klara av den. Den tänker jag mycket på.

I automatisering, i all välvilja men någonstans. Jag tror att mänskliga kontakter blir viktigare och viktigare. Det är en grej vi funderar väldigt mycket över i vårt lilla bolag. Det är ändå det som är er, eller i nuläget är det lite er grej i alla fall. Det personliga. Exakt. Får inte försvinna. Om vi ska ta den här painpoint-grejen. Du hade i alla fall en kort sekund här när du såg lite trött ut eller inte hade samma tempo. Berätta vad det har kostat på det här. I vissa möten ser man självklart bara fy fan vad jag ser sliten ut. Det är marentkast. Det där tror jag är något vi pratar om både på jobbet och hemma, även i podden till viss del.

Jag tror att det är en del i egenföretagen som är enikäbbligt osexig. En fruktansvart osexig. Sen tror jag att skillnaden varför man väljer att göra det i en sån här business är för att jag vet också vad det innebär. Nu sitter vi i ett sånt läge. Årets resultat, vi landar minus en halv miljon för att vi har lagt exakt en halv miljon på att bygga en helt egen teknisk plattform. Så vi äger allt själva. Fredrik kan bygga, marginalen ligger på 95 procent. Asbar liksom, fan vad grymt. Men vad det innebär kortsiktigt är likviditeten är fan ruskigt tuff nu över tre månader. Så då sitter jag uppe till ett på natten och jobbar med säljet.

Så gör vi alla de grejerna. Så det är ju sådana saker som man kanske inte ser och kanske inte pratar om jättemycket oftast. För det är ofta inte det format vi har heller. Men i en sån här podcast så känner jag att här kan man ju glatt dela med sig av de här delarna också. Alltså jag skulle säga att över de här två och ett halvt åren som vi har jobbat, eller två åren vi har jobbat väldigt dedikerat med Lätt med livet. Man kan ju på ett sätt påstå att vi har jobbat gratis i tre år bara med podcasten och bygga upp. Så det ska man inte fringa heller.

Det är i tre års tid vi har sätts en gång i veckan och kvällstid under två tre timmar och jobbat kan man egentligen säga. Och sen gått in i mer det här. Men otroligt slitsamt. Det känns som att vara småbarnsförälder igen. Du får ju sällan så mycket sömn du vill. Fredrik går upp klockan fem på morgonen och jobbar och jag sitter uppe i dag en ett på naturopa. Så vi har fyra timmars timespace. Då är alla borta från alla ställen. Så jag tror man får vara beredd på det. Det är jävligt slitsamt. Du kommer behöva göra allt. Inlärningskurvan är ju extrem tycker jag.

Och det är ju också att du sitter hela tiden med 40 olika system och grejer i ditt huvud. Så det är ett resultat som jag säger att jag har också blivit mer och mer svammlig. För att hjärnan är inte riktigt fokad hela tiden. Utan okej jag måste hålla koll på när den fakturan kommer in och när ska vi lansera den kampanjen och när ska vi göra det. Så jag tror att det är nog många som kan bränna ut sig på en sån här resa ganska tidigt. Om man inte verkligen funderar på vad som är viktigast att göra och när. Så det tror jag är ett ganska stort pris. Privatsätt tror jag som min fru också är en egenföretagare. Så där har vi ju haft det samtalet.

Det tror jag är väsentligt att man måste ha innan.

Utan någon garanti att vi kommer lyckas ta oss förbi de första året eller två eller tre. Sen kortsiktigt när man pratar pengar och sånt. Alla våra pengar vi puttar in och sånt den är ju liksom borta nu kan man säga. Vi hade ett riktigt bra start. Sen kom vi till en punkt där rent tekniskt kan man säga att allting jag tänker på är också data på något sätt. Det här vi spelar in nu kommer transkriberas, det kommer att finnas i video. Det är bara data för mig. Jävligt spännande content, roligt att lyssna på. Det är datarador. Samma sak i vårt träningsprogram.

Jag går på mitt eget lördprogram nu vilket är roligt, jag har aldrig gjort till mot Paris Marathon. 20 veckor. 20 veckor, bestämd distans, jag ska springa fem pass i veckan, här är passet. Det är Excel-rader för mig, allt det är Excel-rader. Vår lösning från början var att Fredrik hade byggt en jävligt smart, hemmasnickrad lösning med ett företag som heter Glide som i princip jobbar med att omvandla datatät, det ser ut som en app. Den lösningen var inte gjord för vår typ av verksamheten, deras verksamhet var byggd på en annan typ av licens som var så att det är ingen som kommer att gå över tjugo användare med den här lösningen.

Så kom vi helt plötsligt att börja närma oss till 700-800. Vi betalade nästan ingenting på användare. Så när de minns att vi hade hittat ett loophole, då hörde de av sig till fräkt. Vi kommer att göra om vår enterprise-modell så att nu utgår den från kostnad per användare, plus då typ 100 000 om året, plus detta. Så helt plötsligt så bara, okej, om två månader så helt plötsligt går det ifrån typ 90 procent marginal ner till 50. Det kommer inte att gå liksom. Så då fick vi ta ett ganska snabbt beslut.

Så då fick vi ta ett möte med hans glides vd liksom, så här klockan 9 på kvällen. Han satt i San Francisco och vi berättade om en resa. Han bara, jag måste spela in det här till mitt säljteam för han var inspirerande. Sen så landade vi att han gjorde en superskyddig del, för han kände ju entreprenörshjärtat men fattade att deras plattform inte var rätt för oss. Så han gav oss lite extra månader för att lösa problemet på vårt håll, så vi förlängde vår licensavgift. Det är också ett bra tips till folk att du kan alltid be om saker. Vi har haft många licenskostnader vi har fått fördröjda och grejer och sånt.

Men anyways, då fick vi bygga en helt egen teknisk plattform, men då innebär det också att vi har typ 700 000 på buffertkontot, alla de kommer att försvinna, i så fall.

Så där måste man både räkna hem, vad innebär det här för marginalerna, vad innebär det för intäkterna, hur mycket is i magen kan vi ha. Vi har ändå en annonseringsmodell och marknadsmodell som utgår ifrån att det suger vi in någon i lötning och livetssvärden så kan det vara upp till 18 månader innan de köper någonting. Så att allt det där måste göra en kalkylerad risk, när man till slut bara ser om, oh fuck it, let's do it. Så att de grejerna får man vara beredda på. Och att lanseringen av den nya appen kom samma dag som vi var på Göteborgsvarvet, ut och köttade event. Det är så jävla dålig timing, men det finns ingen bra timing i sånt här.

Det har det kostat och sen är även en sak som jag tror folk underskattar, det var Boots on the Ground. Vi har varit ut och kört runt hela jävla Sverige, hållit föredrag, hållit events och många utan att veta om det kommer fem pass eller femtio pass. Där är många i vår svar som vet om eller inte om, då vågar inte de ta det för de riskerar inte att se okula ut med sju pass på ett löpevent.

De kommer få sin bästa jävla träning någonsin de sju personerna. Sen köper alla tjänsterna efteråt också. Exakt så. En kort avslutning här kanske, men du nämnde här innan podden, jag tror inte det kom mig på det, men då sade du att det fanns av i den engelska versionen, Running in life sa vi så. Ja, Running in life. Det finns ju en ganska stor problematik där i språkjusteringen när man går över till engelska.

Vi kan ha det i engelska, vi kan ha det i svenska, vi kan göra det i andra språk. Kanske kan vi göra Running with life med er. Vi kan kanske ha det på en på olika plattformar som vi inte har idag. Så det går, det går. Men jag tror att grundspoängen är, den engelska delen tror jag är att vi har byggt ett ekosystem som vi själva äger. Vi äger plattformen, vi äger poddkasten, vi äger våra sociala kanaler. Så även om vi jobbar med partners, så äger vi hela, vi är oberoende av andra. Vilket är positivt och negativt. Vi kommer nog inte att finnas på, om det finns intresse från Bauer Media eller ICAS eller nån annan.

Vi kommer att ha det själva liksom. Så när vi väljer också, det här är också en legitimitetsgrej då, ja nu har vi turen att vi är rätt hyggliga på engelska att kunna prata och hålla det. För utan det hade det varit jävligt svårt. Jag tror att vi måste ta hela paketet och flytta vidare. För menar man tittarna på folk som har provat så här, nej shit nu lyckades vi i Sverige, nu går vi in i Benelux eller Finland eller nåt. Det är aså svårt. Hela vår businessmodell grundar sig i förtroende till oss.

Det jobbar vi ju sakta men säkert vidare så att lökning och livet ska bli en rörelse snarare än att det är, nej men vet Simon Fredrik och Lovisa, för annars kommer vi aldrig kunna skala. Men någonstans tror jag att vi har, nu finns vi på engelska också, appen är fullt på engelska, vi har en partnership pilot med två av våra internationella partners som har det, det är Nestle och 2Way. Så att de körde och testkörde, men det grundar sig att all content måste vara på engelska och bra. Och inte AI i de lägenna känner vi, utan vi måste vara välöversatta i alla de grejerna.

Där använder vi AI till vissa grejer, men jag tror att det här samtalet här, och genuiniteten av löpning och livet, måste finnas med in i Running Alive. Så jag skulle säga att jag har en enorm respekt för internationelliseringar, och har sett något fel på flera andra företag jag har varit och jobbat på. Till och med på Helsingborg Marathon, som de har försökt ge sig över till Danmark, så är tröskeln asstort trots att det är 20 minuter med båten. Där tror jag att vi kommer inte att skjuta ut den på engelska. Antingen måste vi ha en extremt stark partner, och där kanske det är en sluttpart om någon från ägandeskap eller något liknande.

Men jag tror att den resan är så, eller så är det väldigt, väldigt bestämda, tydliga steg. Det kanske bara är att vi släpper dem på engelska till fem stora partner som tillsammans har 2000 parts som de ska köra. Så då testar vi det tillsammans med partnern. Så det gör vi tillsammans med TUI nu. Vi coachade 500 deras anställda till TUI Palma Marathon nu här i oktober. Så gjorde vi det, och det var såhär typ intranät, content och sådana grejer. Sen nu nästa steg är, okej, nu går de in åtta parts i appen och kommer att testa. Och vi kommer att ha en som blir superambassadör för den och sen ska vi försöka rulla ut den internt.

Så jag tror att man måste vara rätt smart med de stegen, för det kan kosta inte så mycket pengar, men jävligt mycket tid och fokus. Och då är vi tillbaka till att man inte gör någonting rätt. Nej, det är bara spännande. Det ska bli jävla kul att följa den här resan. Jag har aldrig uppföljningssamtal på det, jag har inte haft med någon två gånger, men det här hade jag tyckt var kul att höra om, du vet, två tre år, för att man får nästan följa det lite i realtid.

Det är lite som du säger, det kostar så fruktansvärt mycket energi och tid, eftersom ni på något sätt är så tidsberoende av, det är inte en vara man skickar på det sättet, utan det är ju ändå tid och personlighet bakom. Jag tycker det är jävligt spännande. Simon, stort tack för att du var med i podden, och om man nu mot all förmodan tycker att löpning är det mest intressanta i livet, så gå in och lyssna på den om ni inte redan gör det. Köp ett tränningsschema eller något. Ja men det tycker jag. Ni som inte gillar löpning, sponsrar ändå de här stackars egenföretagarna. På randen av likviditetsbrist, han är i slutet på året.

Nej men det är fan vad ett jättekul att vara med Joel. Detsamma, jag tycker det är skitspännande att följa resan. Jag hoppas att de två tre år att jag inte jobbar någonstans annat än detta. Jag tror det kommer gå jättebra. Jag tror vi kommer ha det jättekul. Du gör det. Ha det gött. Så hon bara satte ner mig sista dagen och bara Joel, fokusera på en grej nu. Och det var som en jävla bitch slap i ansiktet.

Hon bara, det kommer inte bli bra om du springer runt nu, välj en sak.